Karin Sundvall

1. Översikt skogsbon © Karin Sundvall.2. Hängande bo © Karin Sundvall.3. Klättrande bo © Karin Sundvall.4. krypa in - gömma © Karin Sundvall.5. Skugga bo - gömma © Karin Sundvall.6. Fullskaleprov av spånt © Karin Sundvall.

SKOGSBON

Förslag till konstnärlig gestaltning i ett skogsområde.

Det utspelar sig ett parallellt liv i skogen med vårt liv i staden. Den byggnation och exploatering av Farsta och Farsta Strand som pågår borde reflektera på miljöer som dessa skogspartier. Människan behöver ”näring” på många olika vis. Den här skogen kan ses som en icke exploaterad park, eller en ”närskog” där farstaborna kan finna lugn, stillhet, andas frisk luft och bara vegetera.

Silvriga gamla tallar o granar kan stå i 500 år. Det växer och gror fritt i skogen, samtidigt som det pågår en nedbrytnings process av träd, grenar, löv. På skogsstigen, i kanten, ser man grenkjolar breda ut sig från granar. Mättade rötter, vidjor slingrar sig runt övergivna ruttna träd och stammar. Förfallets tid är viktigt för det levande. Gammalt möter nytt, skogen i ständig förändring.

Om du följer någon av de nästan osynliga stigarna som finns upptrampade i skogsområdet i Farsta Strand från sjön Magelungen upp mot Magelungsvägen och korsar Farstagårdsvägen, kommer du att passera flera små gläntor. Det är grönare på marken, kanske lite gräs, några mossbeklädda stenar. Solens skira strålar når ner till dessa gläntor. Det bildas rum, salar. Du kan stanna upp, känna naturens ljus och lyssna till gläntan. Gläntan kan inge en stillhet, ett lugn.

Jag har byggt skulpturer av träd och grenar från skogen. Flätat med vidjor och snören från olika växter. Jag spåntar material av granar och tallar. Det mesta av materialet till mina verk kommer från skogen. Jag gör vissa platser mer påtagliga. Jag förstorar en del mönster som redan finns där. I den nedbrytningsprocess som pågår i skogen kan jag plocka material till verken. Jag gör markörer i gläntorna.                                                    Dessa verk är inte eviga utan kommer att vara en del av nedbrytningsprocessen som pågår. De behöver rustas, stödjas, föryngras för att fortsätta finnas. Jag kommer att använda träd som står kvar som urverk och ruttnar, stillade stammar till stöd för nya verk. Hänga korgar och krypin för varelser som vill sväva i luften. Längtan efter tyngdlösa bon, krypin, platser att vara på, att drömma om.

 

 

English:

Woodnest.

In the forest there is a parallel life to our urban life. The ongoing building and exploitation of Farsta and Farsta Strand, should reflect on surroundings like these forests and fields. The human being needs nourishment in many different ways. This forest can be seen as a non-exploited park, or a ”close forest” where the Farsta inhabitants can find peace and quiet, get some fresh air or just vegetate.

Some silvery pine-and fir trees can be 500 years old. They are growing freely in the forest. At the same time there is a shattered process of trees, leaves and branches. The time of degradation is important for the living. Old meets new. The forest is in a constant state of flux.

If you follow some of the almost invisible tracks in the forest in Farsta Strand, from the lake Magelungen towards Magelungsvägen, you will pass several clearings where the ground is greener, maybe with some grass and stones covered with moss. The delicate sunrays will touch the trees and the ground and create space and rooms. You can be there for a while, feel the light in nature and listen to the clearings. Here you can find silence and tranquillity.

My sculptures are made of wood and branches. I have twisted with wickers and strings. All the material comes from the forest. I have tried to make some places more obvious and made some patterns larger. These places are not going to be forever. The shattered process will have an influence on the art I am creating.

In order to survive, my sculptures will need to be maintained. I am using trees that are standing there, in the midst of the decay, supporting new sculptures. I will hang baskets and shelters for those who want to hover freely from the big trees.

The forest is inviting our longing for weightless nests, places to be in, to dream about.

 

 

For print: A1.pdf

Homepage:karinsundvall.se

Contact: sundvall.karin[a]gmail.com

 

 

 

Comments are closed.